Är den naturvetenskapliga universitetsutbildningen i Finland benägen att reagera på samhällets behov av experter?

Annika Meinander, professor i biokemi, Åbo Akademi

annika.meinander@abo.fi

Utvärdering av den naturvetenskapliga universitetsutbildningen i Finland

Vi behöver teknologi för att hantera klimatförändring, använda jordens resurser på ett smart sätt, utveckla produktsäkerhet och främja hälsa. Finland behöver innovationer för att vara ett spetsland och detta kräver välutbildade, djärva, innovativa och engagerade experter inom det naturvetenskapliga området. För att förse vårt samhälle med dessa experter måste vi antingen utbilda dem vid våra universitet eller importera den önskade expertisen. Nationella strategier lyfter fram framtida behov av naturvetare, samtidigt som analyser visar att det naturvetenskapliga kunnandet på gymnasienivå minskar, intresset för naturvetenskaper svalnar och den nuvarande universitetsutbildningen i naturvetenskaper inte beaktar samhällets behov av experter (Hanhijoki, 2020; Undervisnings- och kulturministeriet, 2021, 2023).

För att få en helhetsbild av de naturvetenskapliga utbildningsprogrammen vid universiteten i Finland utförde Nationella centret för utbildningsutvärdering en utvärdering av det naturvetenskapliga utbildningsområdet under åren 2023‒2025 (Lundell m.fl., 2025). Målet med utvärderingen var att granska och generera kunskap om 1) resursering och utveckling av utbildningsprogrammen, 2) programmens attraktionskraft, studerandes dedikation till sina studier och hur man säkerställer smidiga studieförlopp, 3) den kompetens som produceras, 4) utbildningsprogrammens arbetslivsrelevans och förmåga att reagera på förändringar i verksamhetsmiljön samt 5) hurdana stigar för livslångt lärande som erbjuds och hur dessa säkrar utvecklingen av naturvetenskapligt kunnande i framtiden. Utvärderingen omfattade kandidat-, magister- och doktorandprogram i naturvetenskaper vid Helsingfors, Östra Finlands, Jyväskylä, Uleåborg, Åbo och Tammerfors universitet samt vid Åbo Akademi. De ämnesområden som ingick i utvärderingen var kemi och fysikaliska vetenskaper, biologi och biovetenskaper, miljövetenskap, geovetenskap och geografi samt matematiska vetenskaper och statistik. Den undervisande personalen och de administrativt ansvariga för undervisningsprogrammen svarade på en gedigen självutvärderingsenkät och både studerande, undervisande personal, och representanter från arbetslivet deltog i intervjuer och workshops. Som bakgrundsmaterial användes också svaren från universitetslärare och studenter inom det naturvetenskapliga utbildningsområdet i utvärderingen av högskolepedagogikens nuläge och utveckling (Toom m.fl., 2023), statistik och responsdata från undervisningsförvaltningens statistiktjänst Vipunen, samt strategier och rapporter publicerade av Undervisnings- och kulturministeriet (Undervisnings- och kulturministeriet, 2021, 2023, 2024; Vipunen, 2025). På basen av utvärderingen har utvärderingsgruppen formulerat centrala utvecklingsrekommendationer för utbildningsprogrammen (Lundell m.fl., 2025).

Arbetslivsrelevansen är osynlig i de naturvetenskapliga utbildningsprogrammen

Under utvärderingsarbetets intervjuer med arbetslivets representanter bekräftades att det finns ett behov av både magistrar och doktorer med naturvetenskaplig utbildning (Hanhijoki, 2020; Lundell m.fl., 2025). För vissa uppdrag behövs magistrar som kan vidareutbildas enligt arbetsgivarens behov, medan andra kräver doktorer som självständigt kan ta sig an problemlösning utan vägledning. För att stärka arbetslivsrelevansen integrerar universiteten arbetslivsfärdigheter i undervisningsprogrammen, antingen som valbara kurser eller som delmoment i ämneskurserna. Genom dessa åtgärder har man förbättrat bl.a. studenternas problemlösningsförmåga, presentationsfärdigheter och digitala färdigheter. Studenterna får främst kontakt till arbetslivet genom ämnesföreningarnas exkursioner samt genom examensarbeten och praktik. Många universitet piloterar praktikperioder som del av magisterutbildningarna och inom de nationella doktorandpiloterna finns tydliga mål och konkreta modeller för industrisamarbete som även kunde tillämpas i magisterutbildningarna. Att säkerställa en praktikplats för varje student skulle dock innebära en betydande arbetsinsats för universitetspersonalen.

Svaren i själutvärderingsenkäten visar tydligt och föga överraskande att faktorer såsom vetenskapligt innehåll och tvärvetenskaplighet värderas högre än arbetslivs- och samhällsrelevans vid planering av utbildningsprogrammen (Lundell m.fl., 2025). Samtidigt uppger över hälften av utbildningsprogrammen att arbetslivets behov påverkar utbildningsplaneringen, och över 80 procent anser att kopplingar till arbetslivet är viktiga. Drygt 70 procent av programmen anger också att respons från arbetslivet påverkar utbildningarnas lärandemål och innehåll. Samtidigt avslöjar enkätsvaren att utbildningsprogrammen varken samlar in eller använder information från externa intressenter på ett systematiskt sätt, och att en kartläggning av arbetslivets behov av experter i stort sett saknas. De facto saknar nästan 70 procent av den undervisande personalen kontakter till arbetslivet utanför universiteten, och de som finns begränsas oftast till alumner och enskilda forskningsnätverk. Detta antyder att arbetslivets och samhällets behov i många fall inte beaktas på ett ändamålsenligt och faktabaserat sätt vid utvecklingen av utbildningsprogrammen. Eftersom den undervisande personalen saknar systematisk kontakt med arbetslivet kan det också vara svårt att erbjuda studenterna högklassig och aktuell karriärvägledning.

Utvärderingsgruppen föreslår att samarbetet med industrin bör stärkas och att arbetslivets representanter bör involveras i undervisningsplaneringen både nationellt och lokalt (Lundell m.fl., 2025). För att etablera ett systematiskt samarbete med arbetslivet kunde man utveckla feedbacksystem där både utexaminerade och arbetsgivare ges möjlighet att rapportera vilka kunskaper som efterfrågas och värdesätts. Detta kunde göra studierna mer meningsfulla, bygga broar till arbetslivet och förbättra studenternas möjligheter till sysselsättning.

Hur skapar vi framtida vetenskapare?

Utbildningarnas arbetslivsrelevans är viktig för att försäkra att samhället förses med de experter som behövs för innovation och teknologisk utveckling. Den är också avgörande för att hålla utbildningsområdet attraktivt för framtidens innovatörer och samhällsskapare. Fastän behovet av universitetsutbildade naturvetare förväntas öka under de kommande tio åren, verkar intresset för att studera naturvetenskaper sjunka (Hanhijoki, 2020; Undervisnings- och kulturministeriet, 2021, 2023). Enligt studentintervjuer väljs naturvetenskapliga universitetsstudier utifrån studenternas personliga intresse, uppmuntran från enskilda grundskole- och gymnasielärare och en vilja att i framtiden arbeta med meningsfulla och samhällsrelevanta uppgifter (Lundell m.fl., 2025). Samtidigt upplever studenterna att det är svårt att få en tydlig bild av vilka färdigheter de naturvetenskapliga utbildningarna ger och vilka karriärmöjligheter de leder till. Detta gäller såväl gymnasiestudenter som skall välja utbildning som de studerande som redan valt att studera naturvetenskaper. Därmed verkar avsaknaden av en tydligt kommunicerad arbetslivsrelevans hänga samman med det låga söktrycket till naturvetenskapliga utbildningar.

I intervjuer med universitetspersonal och arbetslivets representanter framgår tydligt att studenternas studiefärdigheter och grundkunskaper i naturvetenskapliga ämnen har försämrats. Detta stöds även av PISA-undersökningar och nationella test som visar på sjunkande kunskaper i matematik, naturvetenskaper och läsförståelse (Undervisnings- och kulturministeriet, 2021, 2023, 2024; Lundell m.fl., 2025; Metsämuuronen & Nousiainen, 2021). LUMA-strategin (Undervisnings- och kulturministeriet, 2021) antyder att grundkunskaperna i matematik och naturvetenskaper hos en betydande andel studenter är så svaga att de saknar förutsättningar för att nå den nivå som krävs för forskarstudier i naturvetenskaper. Det framgår också att läsförståelsen försämras bland skolelever och studenter, vilket utgör en utmaning för både problemlösning och förmågan att tillgodogöra sig de omfattande faktatexter som krävs för ämnesinlärning. Det är dessutom alarmerande att allt fler studenter upplever psykisk ohälsa och svårigheter med livshantering, vilket ytterligare försvårar studierna.

Sedan 2010 har antalet utexaminerade ämneslärare i naturvetenskapliga ämnen minskat med 40 procent i Finland (Moilanen & Neittaanmäki, 2021), en trend som även kan observeras globalt (Global Education Monitoring Report Team, 2023). Eftersom intresse för ett ämne är den bästa förutsättningen för inlärning behöver intresset för naturvetenskaper väckas tidigt, helst innan gymnasiet. Detta placerar ämneslärare i matematiska och naturvetenskapliga ämnen i en nyckelroll och utbildningen av dessa borde vara en prioritet för våra universitet.

Universiteten som samhällsbyggare

Trots att universitetet inte i huvudsak är en yrkesutbildare måste det förse arbetslivet med de naturvetarexperter som samhället behöver. Den aktuella rapporten visar tydligt att utbildningsprogrammen brottas med resursbrist och en överbelastad personal (Lundell m.fl., 2025). Många naturvetenskapliga utbildningar innefattar arbetsdryga laborationer som kräver resurser i form av reagenser, apparatur och utrymmen. Ett minskat söktryck och snävare urval leder dessutom till färre studenter och fördröjd utexaminering, vilket ytterligare minskar utbildningarnas resurser. Samtidigt visar rapporten att forskningsmeriter är avgörande för karriärutveckling, vilket antyder att personalen i praktiken har begränsade möjligheter att satsa på samverkan med arbetsliv och samhälle, eftersom detta inte värderas som meriterande.

Medan utbildningsprogrammen lär ut kritiskt tänkande, förmåga att söka information, samt problemlösnings- och analysförmåga, upplever de utexaminerade att de saknar kompetens i bl.a. projekthantering, förhandlingsförmåga och ledarskap. Dessa arbetslivsfärdigheter borde antingen inkluderas i utbildningarna eller erbjudas som påbyggnadsstudier inom ramen för livslångt lärande. Samtidigt måste universitetsutbildningen bygga på aktuell forskning och därmed kontinuerligt integrera nya teoretiska och metodologiska rön. En utmaning är därför att utforma studiernas omfattning så att både traditionella och aktuella ämneskunskaper samt arbetslivsfärdigheter ryms inom en rimlig arbetsbörda för studenterna. Det är även utmanande att organisera undervisningen i arbetslivsfärdigheter. Universitetspersonalen identifierar själva kunskapsluckor i fråga om de färdigheter som behövs utanför det akademiska och upplever att de saknar kompetens i att undervisa dessa generiska färdigheter (Lundell m.fl., 2025). Här kunde universiteten samarbeta för att identifiera tvärvetenskapliga experter med kunskap om både naturvetenskapliga ämnesområden och relevanta arbetslivsfärdigheter. Samarbete mellan universitet skulle också minska den enskilda lärarens arbetsbörda och möjliggöra mer systematiska och långsiktiga kontakter till industri och samhälle.

Utvärderingsrapporten (Lundell m.fl., 2025) visar att substanskunskaperna är starka inom det naturvetenskapliga utbildningsområdet och att universiteten därmed lyckas väl med sin ämnesutbildning. Samtidigt antyder rapporten att trots att den undervisande och forskande personalen ofta framgångsrikt anpassar sina forskningsprojekt till samhällets behov, beaktas dessa behov i mindre utsträckning då utbildningarna planeras. De naturvetenskapliga utbildningarna har heller inte lyckats tydliggöra sambandet mellan ämneskunskap och arbetslivet. Ansvaret kan dock inte heller enbart läggas på universiteten. Den finländska arbetsmarknaden och det finländska samhället måste också erbjuda en attraktiv miljö där våra främsta talanger kan bygga signa karriärer. Därför krävs samverkan mellan olika utbildningsstadier, samverkan inom universitetsvärlden och samverkan mellan universitet och samhälle för att säkerställa att den expertis som behövs för utveckling och innovation finns att tillgå i framtiden.

Referenser

Global Education Monitoring Report Team. (2023). Technology in education: A tool on whose terms? Global education monitoring report 2023. Paris: Unesco.
https://doi.org/10.54676/UZQV8501

Hanhijoki, I. (2020). Koulutus ja työvoiman kysyntä 2035: Osaamisen ennakointifoorumin ennakointituloksia tulevaisuuden koulutustarpeista. Utbildningsstyrelsens rapporter och utredningar 2020:6. Helsingfors: Utbildningsstyrelsen. https://www.oph.fi/sites/default/files/documents/koulutus_ja_tyovoiman_kysynta_2035.pdf

Lundell, J., Aho, S.-A., Eklin, T., Hirsto, L., Meinander, A., Moisio, S., Tolvanen, A., Nurkka, N. & Saarilammi, M.-L. (2025). Luonnontieteellisen koulutusalan arviointi. Julkaisut 3:2025. Helsingfors: Nationella centret för utbildningsutvärdering. https://www.karvi.fi/fi/julkaisut/luonnontieteellisen-koulutusalan-arviointi

Metsämuuronen, J. & Nousiainen, S. (2021). Matematiikkaa covid-19-pandemian varjossa: Matematiikan osaaminen 9. luokan lopussa keväällä 2021. Julkaisut 27:2021. Helsingfors: Nationella centret för utbildningsutvärdering.
https://www.karvi.fi/fi/julkaisut/matematiikkaa-covid-19-pandemian-varjossa-matematiikan-osaaminen-9-luokan-lopussa-kevaalla-2021

Moilanen, H. & Neittaanmäki, P. (2021). Matematiikan, fysiikan ja kemian maisteritutkinnot ja auskultointi 2010-luvulla. Informaatioteknologian tiedekunnan julkaisuja 91/2021. Jyväskylän yliopisto.
https://jyx.jyu.fi/bitstream/handle/123456789/78960/91-2021_MFK-raportti_verkkoversio.pdf?sequence=1&isAllowed=y

Toom, A., Heide, T., Jäppinen, V., Karjalainen, A., Mäki, K., Tynjälä, P., Huusko, M., Nurkka, N., Vahtivuori-Hänninen, S. & Karvonen, A. (2023). Korkeakoulupedagogiikan tila ja uudistaminen -arviointi. Tiivistelmät 17:2023. Helsingfors: Nationella centret för utbildningsutvärdering. https://www.karvi.fi/sites/default/files/sites/default/files/documents/KARVI_T1723.pdf

Undervisnings- och kulturministeriet. (2021). Finlands LUMA-strategi 2030 och bilagor. Helsingfors: Undervisnings- och kulturministeriet.
https://okm.fi/documents/1410845/102318523/Suomen+LUMA-strategia+2030.pdf/87fed6e6-36da-d28f-06e5-0c8792352625/Suomen+LUMA-strategia+2030.pdf?t=1639669573674

Undervisnings- och kulturministeriet. (2023). LUMA(TE)-strategia ja -toimenpidesuunnitelma: Luonnontieteiden, matematiikan ja tekniikan osaajat yhteiskunnan hyvinvoinnin ja kasvun tukena. Undervisnings- och kulturministeriets publikationer 2023:11. Helsingfors: Undervisnings- och kulturministeriet.
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-263-935-6

Undervisnings- och kulturministeriet. (18.6.2024). PISA-resultaten 2022.
https://okm.fi/pisa-2022.

Vipunen. (2025). Utbildningsstyrelsens statistiktjänst.
https://vipunen.fi/sv-fi